Fysisk / Emotionell masochism?

Tänkte skriva en kort text om något som slagit mig till och från senaste åren, både när jag reflekterat över hur jag själv fungerar, och när jag talat med andra undergivna eller switch-personer. Det verkar inte vara ovanligt att pendla emellan eller helt byta preferenser, mellan starkt fysisk masochism och fysisk dominans, och mer psykisk förnedring/mental underkastelse. Det är nog mer regel än undantag att en person som träder in i BDSM-världen har vissa fantasier och kinks som sedan ändras och utvecklas mer eller mindre alltså.

(Bara en sak som bör förtydligas. Jag tänker inget alls på renodlad Sadism/Masochism som är frikopplad från Dominans/underkastelse nu. Det finns ju självklart, men som sagt den kategorin masochister är inte den jag tänkt på här.)

Det jag tänker iaf är att det är inte särskilt stor skillnad på förnedring och masochism. De är närbesläktade, med enda skillnaden att det ena händer i huvudet och det andra på huden.

Själv har jag svängt från att triggas och eggas enormt av fysisk smärta och underkastelsen i att utstå fysisk påverkan, till att tycka det är rätt ytligt och trist. Det duger inte längre. Jag vill istället förnedras, övertygas om min (i rollspelet) underlägsenhet. Jag vill misshandlas emotionellt och psykiskt.

Det låter ju knappast sunt när man skriver det i konkret text! Jag fattar det. Kanske därför det är mer tjusande, mer farligt… Det är större risker med att involvera hela sin själ än bara sin fysiska kropp – är ju ganska självklart.
Skulle vilja kalla det psykisk masochism. Tycker det är en bra och fungerande beskrivning av hur längtan efter eller upplevelse av riktigt bra förnedring känns. Det är eventuellt inte mer komplicerat än så.

samtycke2


Ännu inga kommentarer.

Kommentera