Bloggar RSS feed for this section

Attacker mot BDSM community Sthlm

Loggar in på darkside och läser att BDSM community Stockholm har lagt verksamheten på is efter de blivit utsatta för olika attacker.

”BDSM Community Stockholm har den senaste tiden utsatts för ett antal attacker. Dessa attacker har varit riktade just mot föreningen p.g.a. den sexuella minoritet som den utgör en frizon för. Förutom hotelser och att besökare utsatts för obehag när de tagit sig till och från lokalen har attackerna varierat från inbrott med skadegörelsesyfte till regelrätta hatbrott med polisinblandning. De grövre attackerna började komma efter att föreningen under en längre tid upplevt att miljön kring lokalen i sydvästra Stockholm blivit alltmer hotfull och osäker…”

Otroligt ledsamt och tröttsamt. Jag hoppas verkligen att ingen kommit till skada och att de lyckas hitta nya lokaler så de kan fortsätta sin verksamhet.

Fortsätt att läsa

Accepterad och stolt

image

Av alla mina kinks tror jag att incest play är det svåraste att få andra att förstå. Jag skäms. Jag går aldrig in på några detaljer och vill helst inte ens försöka förklara.

Jag berättade dock för en kompis om allt jag läst och sett angående Dd/lg-relationer. Om little space, målarböcker o Disney, att ha en ”pappa” och hur jag känner att detta kink nog är en del av mig. Hans reaktion: ”thats so cute! I’m not into it at all, but it’s your thing. I love it!” Vilken känsla… Det var en sån lättnad och det gjorde mig så glad <3

Skäms aldrig alla små älsklingar! Kör hårt! X

Barbii

Fortsätt att läsa

När man råkar blotta sig

Ni vet när man berättar saker som man ångrar att man sagt? Jag var med om det nyligen. Efter att ha haft (ganska bra vanilj)sex med en person kom vi in på sexuell erfarenhet, trekanter och av nån anledning råkade jag berätta att jag varit på en BDSM-klubb. Han frågade nåt och jag svarade, började berätta mer o mer om mina sexuella preferenser…men kände att ju mer jag berättade desto sämre mådde jag. Han blev chockad – ”jag trodde aldrig du som är så söt höll på med sånt?!” – och började fråga lite utmanande frågor, liksom testade mig; ”en gång såg jag en man som hade ett koppel, som en hund..?”, ”jag har hört att det finns folk som vill ha blöja o bli behandlade som bebisar”… Som att jag var nåt slags talesperson eller advokat för alla ovanliga sexualiteter. Som att allt jag sagt var en helt annan värld, måt exotiskt och väldigt främmande. Han frågade även saker som fick mig att känna mig så himla slampig, äcklig o konstig, typ: ”men asså har du sex med folk du inte är attraherade av, typ gamla män?” Jag kände att jag hade blottat mig alldeles för mycket, jag ångrade att jag tagit upp det och kände mig för första gången på så länge slampig o konstig på ett dåligt sätt.. Väldigt obehaglig känsla.

Behövde påminna mig själv om att jag är bra som jag är, att jag faktiskt älskar min sexualitet och att vissa bara inte fattar. Inte är som jag. Inte vill samma. Kanske förväntade jag mig för mycket av honom. Såklart alla inte kan ta emot nåt sånt, särskilt inte när man har sex med varandra. Det sätter ju en enorm press på honom.

image

Ibland glömmer man när man är liberal och slampig att man plötsligt kan känna sig exponerad och känslig. Man kommer på att vissa saker är mer privata än man trodde. Men jag antar att detta var en bra läxa som lärde mig att vara lite mer försiktig med vad jag berättar för vem.

Hoppas ni får en fantastiskt sexig kväll! 😉

Xxx barbii

Fortsätt att läsa

flashback

Det är en väldigt speciell känsla att inför andra personer bli slagen och spottad i ansiktet av en äldre man – och känna hur våt man är. En känsla jag önskar att alla fick uppleva.

x barbii

Fortsätt att läsa

Porrfilmfestival

Det är en ganska ensam känsla att kolla på porr i grupp. Vi sitter i en salong. Vi är på Berlins porrfilmfestival. Det är konstigt att kolla med okända personer, men kanske ännu konstigare att kolla med personer du känner eller är bekant med. Det är lätt att bli småkåt men svårt att leva ut det, svårt att följa den känslan, det stannar som en kittling, fysisk eller mental.

sma%cc%8aka%cc%8at

Hade det varit en vanlig hollywoodfilm på bio hade vi alla vetat vad vi skulle reagera på, veta vilka som är de sorgliga, roliga eller whatever delarna i filmen. Det är inte svårt att reagera öppet då, anses inte konstigt. Vi tillsammans i grupp reagerar och bekräftar varandra och filmen under en sorglig eller whatever scen. Men i salongen under en porrfilm är det inte lika givet. Vi har alla olika kinks och preferenser, och programmet erbjuder ganska mycket olika. Salongen andas ojämnt under de olika filmerna och scenerna. Sällan gemensamma uttryck. Många skrattar, några elakt, några nervöst, andra flämtar eller sitter helt förstenade. Jag tänker att det är det som gör att det känns ganska ensamt att kolla porr i salong, trots att vi är flera.

Sen finns grejen med förväntningar på publiken. Att som besökare till en ”alternativ” porrfilmfestival är du öppen och respektfull. Och ja, vi är en ganska homogen grupp med pervon, queers, nördiga och intresserade av att kolla porr på festival. Vi utgör en del av ett community.

MEN, jag känner fan inte att det bara är så nice som jag beskriver det.

Jag upplevde det som ganska oschysst stämning under flera visningar. Det var högt tryck på biljetter och även de som lyckades komma in bråkade om sittplatser. Under de mer ”explicita” blocken med teman som Liquid och Mind Fuck var det många som gapskrattade, hånade, kommenterade och tog avstånd från det som hände i filmerna. Till och med från de som anordnade festivalen dissades och värderades vissa personers preferenser och kinks. Vad hände med ”it’s not my kink but I respect it” ?! Jag kunde se hur flera i publiken, och jag själv, blev besvärade.

Jag fattar att det är svårt att kolla porr ihop. *det är också helt fantastiskt, så kul – rekommenderar varmt att hänga på den festivalen!* OCH, Att det är utlämnande och sårbart, och att det kanske inte är alltid som en vill komma ut med sina kinks inför främlingar. Men det borde arrangörerna veta. De borde möjliggöra ett öppnare sätt att kolla och delta på. Samtidigt är det också ”bara” en porrfilmfestival och inte en aktivistträff, men det sista de borde göra är att inför hela salongen ta avstånd från det filmerna tar upp och benämna det som äckligt – och de menar inte ens äckligt på ett bra sätt…

*** det är alltså inte fontanellsex eller nåt annat extremt som de tar avstånd från, jag snackar blod, kiss och spyor…

Och visst, skrattet är en skyddsmekanism. Det har i alla tider fungerat som en avväpnande strategi mot förtryckare, men nu är det inte varandras kinks vi behöver håna och skratta åt. De där nervösa, deltagande skratten – love it, men hånande och översittande- så hårt och gör det svårt att kolla porr. Jag hade gärna känt mig som del av ett perverst community förra helgen, men det gjorde jag inte.

Hej ni andra porrlovers där ute. miss u.

Puss.
/Bonnie

Fortsätt att läsa

Sommarjobb

Sommarjobb. Skrev om detta i min dagbok i somras när jag var på väg till porrfilmsinspelningen.. Känner fortfarande att jag är i ett rus sen dess. Pratar om det med alla mina vänner. Tror det är bra att prata om ”bra” porr. Porr gjord under bra förutsättningar på justa villkor. Att de som vill göra porr gör det, försöker skapa rum för den porren att finnas och försöka utjämna från den ”dåliga” porrbranschen. Det är ju såklart mer komplext än så. Vi får prata mera om det.

Så kul. Älskar att packa sexleksaker och gå med dem genom säkerhetskontrollen på flygplatsen. De stoppar mig alltid. Det är dildos, några med fjärrkontroll och batterier, bröstklämmor, rep och tejp i en väska med en stor strapon. Jag får öppna väskan och plocka fram leksakerna. Det är de som skäms mest och ber mig snabbt dölja grejerna.

Sitter och väntar…

Läser näst senaste nr av Ottar och Kajsa Ekis Ekman säger att det inte finns sexarbete, bara prostitution. Jag håller med Emmy M. Kerstinsdotter som säger att allt från eskortjobb och striptease till porrfilm är sexarbete och att det finns otaliga anledningar och viljor bakom det. Och att det är viktigt att definiera det som just sexarbete och inte prostitution för att lägga fokus på att det är just arbete. 

Jag trivs med mitt jobb. Jag säljer sex på telefon och spelar in filmer där jag har sex. Brukar va glad i flera veckor efter inspelningar. 

Jag försöker vara så öppen som möjligt med vad jag gör. Berättar om det för vänner. Ibland blir de obekväma men inte jag. Det är nästan som att min sexualitet, mina sexuella praktiker och mitt jobb och min hobby blir som ett skydd istället för något som gör mig sårbar. Jag är sårbar i det jag gör, för mig själv. Men jag tycker om mitt sexiga liv, där är jag inte sårbar för andra. Snarare i känslor och relationer i samband med sex. Det gör mig inte sårbar att jag är öppen med att vi ska spela in en film, lusten bakom blir skyddet mot dumma kommentarer men är främst något som gör mig glad och hög. 


Så läser jag en blog av en sexarbetare. Här. Hon pratar om att hon inte är självförverkligad. Att hennes jobb inte gör henne det. Men inte heller samhället, inte utbildningen, vardagen, eller ett ”vanligt” jobb. Att de två är olika saker. Att hon vill att hennes yrkesval ska respekteras trots att hon inte är en av de ”blonda sexbombs-tjejer som lyxescorterar och är självförverkligade”. Alla måste få höras och representeras. Hon är rasifierad och hbtq-person. Jag är också rasifierad ibland, men inte alls som hon. Och har massa kulturellt kapital och är på så sätt priviligerad, och blir inte ofta utsatt för den sortens förtryck som hbtq-person, inte direkt iaf, vi blir ju alla det indirekt på olika sätt.

När jag jobbar med telefonsex är det ganska krävande. Det är ett jobb. Inte självförverkligande. Men nu på ett flyg, känner jag pirr och ett sug efter detta, jag trivs med att spela in film och jag längtar till nästa tillfälle. Det är dubbelt. Och intressant. Blir kåt på de jag ligger med under inspelningar men skulle inte ens prata om sex med en distanslover på telefon/mail om jag jobbat med telesexjobbet samma dag. Vill inte blanda praktiker. 

Fortsätt att läsa

att va objekt och subjekt

vi är i ett industriområde, är på nån slags lastplats
det är sent och just då ingen som passerar
det är upplyst
vi hånglar, så kåta

jag sätter mig på hans hand, allt blir dimmigt
fitt-fisting är kanske det bästa jag vet just nu

en taxi stannar
han med handen i mig kallar på chauffören
undrar om han har en cig över, frågar hur kvällen är
taxichauffören kommer upp till oss, står en meter ifrån
jag är bara nåt han har sin hand i, kan inte ens prata
han säger, visst är hon duktig, visst har hon det skönt
taxichauffören håller med
känner mig typ hög, ett sånt rus igen

jag kommer
frågar också taxichauffören om cig, men han ignorerar mig
kan inte prata till mig
han ser mig fortfarande som något att ha en hand i

taxichauffören lämnar oss
han som just hade hela sin hand i mig bekräftar mitt korta obehag och säger att det var osoft att han inte pratade med mig
men det är lugnt, det är ju inte han som fistar mig
och vi vet båda att jag gillade att han stod där

Fortsätt att läsa

Alla har kanske ett inre barn? Om Pixee Fox och att fly verkligheten

Barn i samtal om sex är kontroversiellt. Väldigt kontroversiellt. Det bör det vara. Men jag kan inte låta bli att fascineras av vår starka längtan efter att få slippa vara vuxna, hur flera av oss har ett bultande behov av att få vara små och omhändertagna.

Härom dagen såg jag en intervju med Pixee Fox, en tjej som strävar efter att se ut som en real life cartoon. Hon har opererat bort sex revben per sida, förstorat brösten, fyllt läpparna osv. De första sekunderna av klippet kände jag en instinktiv sorg – åh nej nu blir nån stackars ung tjej utfrågad och trackad för att hon har dålig självkänsla och har opererat sig. Men jag kollade vidare. Och blev faktiskt inspirerad – eller i alla fall fascinerad. Hon beskrev en känsla av att vilja skapa sin egen värld genom att skapa sin egen kropp. Som att fly in i sin Barbievärld eller sitt dockhus, fast i verkligheten… Kolla intervjun här!

Och jag förstår ju. Jag vill också slippa vara vuxen. Jag har en sida i mig som vill leka med Barbies, rita och färglägga i målarböcker och helt enkelt slippa ta ansvar. Det är väl det vi kallar att vara i sin egen lilla värld när man passerat en viss ålder. Och jag vet så väl att jag inte är ensam om att vilja vara liten, rosaklädd och ha en ”pappa”. Är jag pervers? Eller har jag liksom många andra ett behov av att fly verkligheten och låter det få detta ganska kontroversiella uttryck..?

Det är problematiskt att sexualisera barn och barns uttryck, men jag gör det. Och jag gör det själv, hemma, utan att någon behöver kännas vid det. Detta är viktigt att betona: ingen skadas av att jag har en ritbok och fem dockor hemma som jag leker med. Ingen skadas av att jag har en partner jag kallar för pappa. Så låt mig göra det. Och låt dig själv göra det!

X Barbii

P.S. Såg även ett klipp med en kvinna som opererat sig som en Barbiedocka och levde helt i rosa, och nu tagit nästa steg i förvandlingen till en docka: hypnos för att sluta tänka! Hon ville helt enkelt, som en docka, slippa tänka alls. Korkat, riktigt provocerande och föga rimligt att lyckas – men fortfarande fascinerande! Här är klippet..

Fortsätt att läsa