Submassive RSS feed for this section

Onanist.. ja… visst..?

Jag ska erkänna att jag faktiskt har försökt onanera. Tror det var för ett
par år sedan som jag kände att det var dags att ge sig in den värld där
orgasmen bara befann sig några klitterminuter bort. Införskaffade mig
en stor fet dildo som jag hoppades skulle bli min bästa vän.

Just nu är vi är helt okej kompisar. Hänger inte så ofta men när vi väl ses
har vi en hel del att prata om. Det finns massa roliga saker att göra ihop!
Dessvärre verkar någon utav oss vara jävligt svårflirtad och har svårt att
låta andra komma riktigt nära inpå livet. Denne någon är förstås jag.
Jag kan helt enkelt inte komma ifrån att tänka för mycket. Tänka
sönder när man egentligen borde ta en efterlängtad paus från
tankeverksamhet. Det skulle passa finfint om det fanns en
on/off-knapp.

Ibland tänker jag att jag kanske inte kan komma. Det är lite tråkigt.
Men jag har ju fått orgasmer förut så det borde gå en vacker dag.
Förmodligen bidrar den sugiga jag-kanske-inte-kan-komma-tanken
till att försvåra hela mitt arbete för att nå målet.

Fortsätt att läsa

Två små hemligheter

Nu ska ni få höra.

Hemlis 1:
Onani, – har aldrig varit min grej. Jag undrar varför. Jag minns från mina yngre dagar
hur jag ålade runt i sängen med en kudde som jag övade på hångel med. Kan hända att
jag även låtsades att jag blev upptryckt mot kaklet när jag duschade också med duschslangen
mellan benen. Men inte har några fingrar sökt sig ner dit. Inte några andra ting heller för
den delen. Det är åtminstone ingenting jag kan komma ihåg.. Det har liksom aldrig
intresserat mig eller fallit mig naturligt att göra. Det har verkat vara så tråkigt också!
Samtidigt har jag parallellt tänkt att det är något som man borde göra. Man ska ju lära
känna sig själv, lära känna sin kropp. Hur ska annars någon annan kunna lära känna
den om jag inte guidar? Detta leder mig in på:

Hemlis 2:
Jag har inte fått en orgasm på hmm…. låt mig fundera en stund.. Ah! Minst sex år!
Det har bara inte blivit så och det har nog berott på ett flertal anledningar. Jag tror
till att börja med att jag lyckats glömma bort mig själv och vad jag vill. Har myntat
ett mantra som går ungefär såhär: ”Jag bryr mig inte om det. Jag kommer ändå inte
ihåg hur det känns och det är resan och inte målet som räknas”. Det är så jag har känt
men någonstans i mig har det funnits andra tankar att reda ut. Varför är ingen
intresserad av att få mig att ”nå målet”? Några tappra själar har försökt men
majoriteten har inte brytt sig speciellt mycket om den lilla detaljen.
Förutom det har jag svart bälte i att sätta käppar i hjulen för mig själv. Har ett
gäng komplex som jag inte kan släppa och det hindrar mig från att på riktigt slappna
av. Måste lära mig att skita i hur jag ser ut när jag ligger på ett visst sätt, eller när
jag får för mig att ljuset från den lilla lampan belyser alla mina(eventuellt inbillade)
skavanker.

Mycket för mig har handlat om hur bra jag presterat inför den andre.
”Undrar om jag ser sexig ut?”, ”Stönar jag för tyst?”. Istället för att tänka på hur skönt
det är eller om jag ska be honom att göra något annorlunda. Allt eftersom tiden har
gått så har jag glömt mina möjligheter och nu vet jag inte riktigt vad jag saknar, om
ni förstår vad jag menar? Älskar att ha sex och bryr mig fortfarande inte så mycket
om att jag inte kommer men jag måste erkänna att det har väckts en nyfikenhet inom
mig på senare tid. Jag vill få orgasm både med hjälp av mig själv och andra. Dessa
tankar gör mig glad! Det känns bra att tänka lite mer på sig själv.

Jag har en liten minnesbild från sista gången jag fick en orgasm. Jag kommer ihåg
hur tårna krullade sig och jag sedan låg och fnissade i flera minuter. Varför skulle
man inte vilja vara med om något sådant angenämt igen liksom? Fniss och tåkrull.

Fortsätt att läsa

Snälla stryp mig

Det som beskrivs i texten är en återgivning av personers sexuella och/eller emotionella upplevelser, som en del av en fantasi och/eller en verklig händelse, under samtycke mellan vuxna parter.

Jag tycker om att uppleva sådant som betraktas som fel. Ett exempel på det är,
som rubriken avslöjar, när någon tar ett stadigt grepp om min hals. Det är ett
väldigt effektivt sätt att få mig att känna att jag inte har någon chans att ta mig
ur situationen(vilket jag heller inte vill). Älskar när man känner av kampen i
luften. Svetten, saliv, ljuden som kommer från mig när jag stryps.
Ju konstigare jag låter desto bättre. Fel = bra.

Jag är väl medveten om riskerna med att strypa/strypas och hyser en enorm respekt
inför det.

Om du som läser detta inte har testat detta förut men är nyfiken så var försiktig!
Gör det med någon som du litar på och känner dig trygg med. Prata om det innan.
Blir man strypt så kan det vara svårt att få ur sig stoppord så kom överens om något
annat som fyller samma funktion. Glöm inte det för det är tokviktigt.
Testa er sedan fram. Ta det lugnt. Om någon av er upptäcker att man inte längre vill,
– avbryt! Det är inte svårare än så:) Har nämnt det tidigare men det är viktigt att
påminna om. Att det man gör alltid ska vara på alla inblandades lika villkor.

Fortsätt att läsa

Vi äter inte träbitar!

Alla behöver inte hålla med varandra. Det är absolut inte nödvändigt och det skulle
förmodligen kännas ganska trist om det vore så. Meningen för mig med denna
blogg är alltså inte att ”vinna över” en massa folk på min sida (vinn över er själva;)).

Det jag däremot hoppas kan inträffa är att de som ställer sig helt oförstående
till BDSM ändå låter sig acceptera att det finns och att vi som gillar det inte är
en samling konstiga* typer.

Tror visserligen inte att alla utanför BDSM-världen betraktar den som något
ont och farligt men det är ju allmänt känt att människor reagerar på olika sätt
när de stöter på något som för dem är främmande. Vissa blir nyfikna, andra
skeptiska och sedan har vi de som inte drar sig från att agera hatiskt. Det är dessa
personer jag hoppas bara kan stanna upp, räkna långsamt till tio och försöka
se det logiska med det där hatet. Om det rullar på som det ska därinne i huvudet
så inser man nog att energin man lägger på att hata kan gå till något roligare
istället. Läs en Harry Potter-kurs på universitetet till exempel!:)

 

*Konstigt behöver inte vara dåligt men nu syftar jag på äta-träbitar-konstigt.

IMG_4917

Fortsätt att läsa

Kreativitet

Kreativitet är väl ändå en av människans bästa vänner.
Kan man inte ligga the old fashioned way (uuh skriver jag verkligen detta?)
så får man jobba på andra fronter. Så att säga.

Å ena sidan tänker jag att det skulle kunna vara spännande med en månad helt
bortkopplad från sex och allt som det har att göra med.
Å andra sidan….. ahhh. Nä. Vi får se.

Fortsätt att läsa

Prestationsångest

Lider av extrem prestationsångest och därför uppdateras det inte så ofta här.
Varför då vara en del av en nättidning kan man ju undra?

Ska försöka att inse att jag inte behöver vara bäst på att skriva. Sänker jag ribban
så lär det dyka upp inlägg här mindre sällan.

Tror det också har att göra med att jag trots mina år i denna värld inte är så
erfaren och det känns därför som att jag inte har mycket att bidra med.
Måste skärpa mig även där för det handlar inte om vem som skriver bäst eller
vem som har gjort mest galna och kinky saker. Jag tror att det är bra att vi på
Venia är så pass olika då vi kanske kan nå ut till fler av er som läser.
Jag tänker av den anledningen vända min (enligt mig i svaga stunder) svaghet
till en av Venias styrkor.

 

IMG_4908

Fortsätt att läsa

Äntligen något nytt!

Jag kan inte låta bli att fundera över hur folk som hittar hit kommer att reagera.
Vad skulle jag själv tycka liksom?

Okej, svaret på det är nog jävligt glasklart ändå. ”ÄNTLIGEN!” skulle jag förmodligen
skrika inuti huvudet om jag upptäckt det under bussfärd i stan. För saknas det inte
något som är precis som detta? Haha, det har ju inte hunnit bli så mycket av det här
än kom jag precis på. Men om jag får fortsätta att befinna mig i mitt storhetsvansinne
en stund till så kan jag ju passa på att tillägga att denna nättidning ÄR något som
behövs.

Jag menar, hur många modetidningar finns det inte redan liksom? Tidningar om
heminredning, bilar, fiske, diverse djur? Det skulle, för mig, inte kännas så
överdrivet spännande att starta en tidning med någon av de inriktningarna.
Om man liknar ovannämnda tidningar med hösten så känns Venia Magazine, med
BDSM som huvudämne, lite mer som våren. Ny, fräsch, hoppfull.
Fortsätter jag lite mer på det spåret så lär jag snart bli tvungen att citera allas vår
Karin Boye. Men det känns lite fånigt.

Storhetsvansinnet försvinner när jag inser att alla inte kommer reagera och
tycka på samma sätt som jag. Det är fortfarande så otroligt mycket tabu gällande
t.ex. sådant som har med BDSM att göra. Det var inte längesedan man som
BDSM-utövare kopplades ihop med psykiska sjukdomar och beteendestörningar.
Det var 2008 som RFSU publicerade följande:
Från årsskiftet tar Socialstyrelsen bort sjukstämpeln på sex olika sexuella
beteenden och preferenser som har diagnosen psykiska sjukdomar och
beteendestörningar. Bland annat kommer inte längre ”Transvestism”,
”Fetischism” och ”Sadomasochism” definieras som en diagnos inom
sjukvården.

För vissa är det en självklarhet att det är helt normalt att man tänder på
sådant som innebär annat än rosenblad och missionärsställningen. Andra är nog
av helt annan uppfattning. Och jag kan verkligen förstå att det kan verka helt
stört att folk går igång på att bli slagna gul och blå. Med min förmåga att se saker
ur andra perspektiv än det egna, – ja, då kan jag förstå det. För kanske tycker man
inte om sådant själv. Kanske har man inte pratat om det med någon någon
gång. Kanske verkar det bara så jävla läskigt och ologiskt?

Det är ett väldigt kontroversiellt ämne, detta. Kan tänka mig att
folk kommer tycka att vi är helt dumma i huvudet. Men det är också därför det
är viktigt att vi finns så vi får visa att vi är helt vanliga jävla normala (vad som
nu menas med det) människor.
Ni ska få se!

Fortsätt att läsa

Ett slags intro

Jag känner att jag har haft tur då jag i tidig ålder förstod att BDSM-världen var en plats för mig.
Inte för att jag riktigt visste vad det var. BDSM, -Bondage, Disciplin, Sadism och Masochism, var ett
begrepp jag ännu inte hunnit bekanta mig med.

Nä, jag vet allvarligt talat inte exakt när det började, men jag kan verkligen minnas hur jag som liten
flicka önskade att byta plats med Disneyprinsessan Jasmine när Jafar hade henne i sitt våld.
Runt hennes handleder blänkte handklovarna så fint. Man kan säga att det har fortsatt i samma
riktning; att längta efter det där lite mörka och förbjudna.

Har alltid föredragit att ligga underst. Det har inte berott på lathet(det kan vara väldigt ansträngande
att göra motstånd) utan om jakten på att känna sig underlägsen någon annan. Hur i hela friden kan
man vilja eftersträva något sådant? Det verkar ju bara så fel. Fel och dåligt och smutsigt.
Och jag älskar det! Något viktigt att nämna här är att samtycke är A och O. Man ska aldrig göra
någonting mot vare sig sin egen eller någon annans vilja. Det får aldrig glömmas.

Det finns hursomhelst inte så många som känner till detta om mig. Jag har lyssnat på alltför många
som ser ner på människor de inte ens känner bara för att dessa råkar uppskatta ett starkt grepp
runt halsen. Eller varför inte en knytnäve mot revbenen? Jag är därför noga med att hålla det
för mig själv samt några väl utvalda. Menar inte att målet för mig är att min sexuella läggning
ska vara samtalsämnet runt varje köksbord men anledningen till att hålla tyst ska inte vara rädslan
för att bli utstött. Jag är därför väldigt stolt och glad över att få vara en del av Veniamagazine!
Jag hoppas att denna nättidning kan komma att bli viktig för många som kanske känner sig
annorlunda(konstiga) och ensamma med sina läggningar. Jag själv kände mig ganska ensam
under x antal år. Hade ingen aning om den fantastiska gemenskap som finns om man bara
vågar leta lite! Här är vi till exempel.
Välkomna!

Fortsätt att läsa