jan 2015 RSS feed for this section

Månadens kink – De 120 dagarna i Sodom

Markis de Sade. Knappast kan han väl behöva någon vidare introduktion, han vars namn lämnar efter sig ett tjockt spår av avsmak hos de flesta. Jag minns faktiskt inte hur jag kom i kontakt med hans verk första gången men jag var bekant med hans namn i tidig ålder. Sedan kom filmen Quills,- det var 2000 tror jag- och jag blev som besatt (det trots att jag knappt fyllt tvåsiffrigt). Kate Winslet var ju tack vare Titanic den stora favoritskådisen och så Geoffrey Rush sen… det var första gången jag introducerades för honom och hans sätt att ta sig ann rollen som de Sade fick mig att falla som en fura. Den ultimata kladd-gubben. Jag ville SÅ gärna att det var jag som satt i hans knä och tvingades utdela en kyss för varje skrivet blad av hans bok…

Nu kom jag av mig lite. Gubbsnusk tenderar att ha den effekten på mig. Hursom, tack vare Quills så väcktes en stor nyfikenhet hos mig gällande vår författare. Det dröjde inte många år innan jag blev stammis på biblioteket och beställde hem varenda text av honom  jag kunde hitta i deras register. Jag glömmer aldrig det ansiktsuttryck som bäst kan beskrivas som oförstående med en ton av förskräckelse, som jag möttes av när jag som fjortonåring kom till informationsdisken med en bunt av hans vidrigaste böcker i famnen, slog på mitt största leende och ivrigt kvittrade fram:

– Har ni fått in De 120 dagarna i Sodom än? 

Blygsamhet har aldrig kommit naturligt för mig.

sade

Återbrukar suddig bild från ett tidigare blogginlägg. Lathet har alltid varit min största synd. Ha överseende.

Fortsätt att läsa

Månadens kink – Turn to page 394

Det finns en serie böcker som ensamma står för majoriteten av de fantasier jag haft sedan jag var liten fjutt (och fortfarande har). Böcker vars karaktärer fått mig att dagdrömma flera timmar i streck, tappa fokus under lektioner och spenderat otaliga timmar med händerna under täcket, allt sedan jag knappt fyllt tvåsiffrigt. Jag är ett barn av min tid och jag talar förstås om Harry Potter. Redan i den första boken drabbades jag av akut character crush (Severus Snape) och därefter fortsatte det bara med fler och fler karaktärer.

Det är inte så konstigt egentligen, att fantasin överträffar verkligheten (i synnerhet inte om man växer upp i en svensk förort). Att fly till böcker och filmer är ett sätt att hålla sig levande, även om det kan låta motsägelsefullt. Men jag har alltid varit på det viset – hellre hundratals obskyra orgier i mitt huvud än någon tafflig mellanmjölksutlevnad på riktigt. Det låter kanske konstigt men det har gjort mig väldigt kräsen. Jag har alltid vetat exakt vad jag vill ha (sexuellt) och sällan nöjt mig med mindre. Men det förstås, när det kommer till fantasier i den här formen vore det riskfyllt att försöka förverkliga dem. Jag tror inget rollspel i världen skulle överträffa vad som försiggått i mitt huvud. Kvarsittning hos Professor Snape låter ju dock som en ultimat p-rulle för en nörd. Kanske jag borde börja som regissör?    

Ssnape

Jag kan absolut inte favorisera någon av Harry Potterböckerna. Varje bok är för mig helt magisk. I julas började jag läsa om hela serien och just nu håller jag på med Halvblodsprinsen.

((SPOILER ALERT))

Jag tycker att det är en helt fantastisk bok på så många sätt. Inte minst pga spänningen och känslan av att det börjar närma sig slutet. Hela twisten som utgör slutkapitlen sedan med Snape och Dumbledore ger mig fortfarande rysningar, trots att jag läst den flera gånger. Jag är typen som alltid faller för fienden i alla böcker och filmer och jag minns att en del av mig kände någon slags…tillfredställelse.. när Snape slutligen dödade Dumbledore. Jag visste ju inte då att det var på Dumbledores order, ändå blev jag på något sätt glad (samtidigt som jag förstås var fullständigt förkrossad). Jag tror det var bilden jag hade byggt upp av Snape under de tidigare böckerna, den av honom som ond och riktigt slug (jag blir nästan kåt nu bara jag tänker på det). En Snape som egentligen är god skulle ju aldrig kunna göra de sakerna han gör mot mig i mina fantasier.

Som att våldta mig under mitt första år på Hogwarts, t.ex.

Fortsätt att läsa

Månadens kink – Fem favoriter

Läser man mycket så är det svårt att plocka fram vad som skulle vara de bästa böckerna. Det är lite som med sina gosedjur när man var liten, man vill liksom inte favorisera (de andra böckerna kanske blir ledsna). Jag har istället dammat av fem stycken böcker som på något sätt betytt någonting extra eller påverkat mig på något plan. Det ska inte bli några typiska bokrecensioner, det känns inte så där jätteroligt. Däremot tänkte jag skriva lite kort om vad jag tycker om dem och varför de förtjänar att vara med i månadens kink. Stay tuned!

1931166_45287238833_1964_n

Fortsätt att läsa

Månadens kink – litteratur

babyb

Då var det alltså dags. Ny månad (nytt år!) och därmed ny kink. Jag har fått den stora äran att ta mig an januari månads tema och detta med största möjliga nöje. Jag har sedan barnsben varit en riktig bokmal och självfallet har jag svalt flertalet böcker med handlingar som kommit att stå till grund för många av de fantasier jag har idag.

Jag har försökt fundera ut hur jag ska lägga upp den här månaden. Viktigast är förstås vilka texter jag ska utgå ifrån men även hur jag ska använda mig av dem. Jag tycker om att ha en plan så jag inte staplar mig fram bara på måfå. Jag har lite mer research att göra innan jag börjar min spännande resa. Håll i hatten!

Kiss kiss

Baby

 

Fortsätt att läsa