Om porrens tillgänglighet hos unga

Det känns nästan som en tradition, det här med porrdebatten. Årligen dyker det upp nya artiklar och krönikor som vill visa på samband mellan våldsbrott och pornografi och sedan kommer några motinlägg som poängterar att samband inte är detsamma som orsak eller verkan. Sedan rullar det på några veckor för att åter tystas.

Förra året gjorde jag ett inlägg i porrdebatten som du kan läsa här: Porren bör expandera – inte strypas.

”För att porrdiskussionen över huvud taget ska kunna leda någonstans måste man sluta anta att allt som kan höra ihop per definition alltid måste göra det. Så fort ordet pornografi kommer på tal talas det hejvilt om trafficking, barnpornografi och kvinnomisshandel. Självfallet är det problem som vi aktivt bör motarbeta men att säga att de har uppstått inom eller på grund av porren är ju att direkt blunda för eller ifrågasätta alla som faller offer i sina egna hem och/eller av dem som inte har någonting med den kommersiella porrindustrin att göra. Ja, visst finns det mycket att göra för att på något vis tvätta porrindustrin ren ifrån övergrepp och utnyttjande – men att förbjuda den som sådan kommer inte att göra någon skillnad vad gäller övergrepp i övriga delar av samhället. Det som måste ske är att få bort normaliseringen av kvinnoförtryck i vardagen, först därefter kan porrindustrin (och för att inte tala om mode och reklamindustrin) komma att påverkas som ett resultat av detta.”

Ett litet utkast.

Min åsikt kring porren är föga förändrad, däremot är jag mer kritisk till tillgängligheten av porr som den ser ut idag, då främst tänker jag på minderåriga som har tillgång till porren bara ett par knapptryck bort. Då jag själv inte har några egna barn har jag nog inte riktigt insett hur pass vanligt förekommande det är på vissa håll. När jag gick i mellanstadiet roade vi oss efter skolan med att sitta på aftonbladets chatt och skriva med ”gubbar”. Vi hade ju ingen aning om vilka de här männen var, eller om de ens var män. Aftonbladetchatten var ju så populär på den tiden så vi kunde lika gärna ha suttit och skrivit med andra mellanstadietjejer. Man hade ju inga bilder på den tiden. Det var i vilket fall jätteroligt och lite spännande tyckte vi.

Idag är motsvarigheten till aftonbladetchatten en oas av porrsidor som barnen lätt kommer åt via telefonen. En vän till mig berättade att hans dotters klasskompisar suttit på rasten och kollat på porr i någon av killarnas telefon. Tjejerna hade senare diskuterat analsex i omklädningsrummet på gymnastiken. Hon ska snart fylla tolv. Jag kollade visserligen på porr som tolvåring men tillgängligheten var ju definitivt annorlunda. Porr kom man åt genom föräldrars eller syskons tidningar, eller hemma hos de som hade betalkanaler. Där satt vi ibland på håltimmarna i skolan eller sent på kvällen om föräldrarna var borta och kollade på det lilla utbud som gavs. Det var dock ingenting vi berättade för någon och definitivt inget som diskuterades i omklädningsrummet. Jag fantiserade väldigt mycket som liten men inga av mina fantasier kom från det jag sett på någon betalkanal. Jag förstod nog inte riktigt vad jag såg och tyckte mest det var lite äckligt. Däremot hade jag vilda sexuella fantasier från scener jag sett i Disneys Aladin och Skönheten & Odjuret. Även lite plock ifrån en Asterix och Obelixfilm. Det var väl där någonstans jag befann mig rent intelligensmässigt. Jag förstod vad jag såg och skapade egna tolkningar utefter det. Och även om det var tecknat var det betydligt mer våldsamt och tabu än de porrfilmer jag såg. Det var ju fängslade prinsessor, arga monster, en armé av kåta romare som slet kläderna av en gallisk tillfångatagen flicka. Jag förstod vad jag såg – och jag älskade det. När jag såg spelfilmer med vuxna människor som åmade sig och knullade sig svettiga så förstod jag inte. Jag var liksom inte där än.

Men självklart kan jag inte bara utgå från mig själv när jag diskuterar porr. Om barn idag sitter och kollar på analsex på rasterna i skolan så är det kanske ett tecken på att det går lite för fort fram. Att begränsa tillgängligheten är en slags broms men jag tror det som är ännu viktigare är att ha mer och bättre sexualundervisning i skolorna. Sexualundervisningen för mellanstadielever behöver egentligen inte beröra samlag. Åtminstone inte i någon större bemärkning. Viktigare är att tala om rätten till sin egen kropp, att lära barn säga ifrån och att aldrig göra något mot någon annan som den inte gått med på. Lär ut vikten av samtycke. Det borde man iofs göra redan på lågstadiet tycker jag. Sexualundervisning som berör samlag, läggning osv. kan mycket väl vänta tills de åtminstone är byxmyndiga.

 


Ännu inga kommentarer.

Kommentera