Om sexköp och morallagar

Jag skulle vilja prata om sexarbete. Kommer ni ihåg hur det blåste till storm förra året efter att Amnesty International gick ut med att de röstat för ett förslag om att verka för avkriminalisering av sexarbete? Jag minns det klart och tydligt. Medlemmar gick ur till höger och vänster och i USA gick stjärnor som Meryl Streep, Kate Winslet och Lena Dunham ut med vädjan om att stoppa förslaget. Svenska Amnesty var snabba med att motsätta sig förslaget även de.

Det tog inte lång tid innan debatten var i full gång och på twitter samlade sexarbetare sina åsikter under hashtaggen #decriminalizesexwork. Behöver jag nämna att deras utrop var positiva sådana? Förmodligen gör jag det för av någon anledning så fortsätter man att tysta just oss som påverkas av beslut som dessa.

Vad krävs egentligen för att sexarbetare ska inkluderas i debatten om sexarbete? När ska våra röster höras istället för högt uppsatta politiker som gör allt i sin makt för att få oss att framstå som knappt byxmyndiga, trasiga småflickor vars liv för all framtid är förstörda sedan vår oskuldsfullhet stulits ifrån oss? Hur många gånger ska vi behöva förklara att kriminaliseringen av sexköp försätter oss i otrygghet?

Här stoltserar vi fortfarande med den svenska modellen. ”Gör som i Sverige!” Säger vi. Här straffas de onda torskarna och de stackars, stackars småflickorna får hjälp och stöd för att ta sig ur sin självdestruktivitet och självskadebeteende. (För gud förbjude att någon skulle sälja sex av egen lust och vilja). Försöker någon sexarbetare föra sin egen talan så tystas hen med en kram och ett klippkort hos psykologen.

Tänk att vi idag, 2016 inte har kommit längre. Vi fortsätter att reducera kvinnor till bara sina kroppar. ”Den svenska modellen visar hur fel det är att köpa en annan människa!” heter det. Ja men det är väl givet? Att köpa en annan människa kallas slaveri och liksom all form av människohandel är det väl alldeles självklart att det ska vara förbjudet. Men man köper inte en sexarbetare. Vi tar det igen, man köper inte en sexarbetare. Man köper på förhand bestämda tjänster. Ni hör skillnaden. Och börja nu inte blanda in trafficking. Jo, trafficking är en enormt viktig fråga som förtjänar all uppmärksamhet men den tillhör inte debatten om sexarbete. Vi har som sagt redan lagar gällande människohandel och exploatering. Jag läste någonstans (jag önskar jag kunde hitta var) att trafficking inte är mer förknippat med sexarbete än vad det är med textilindustrin eller bärplockning. Och visst ligger det väl mycket i det? Samtliga är ju industrier som präglas av stora delar arbetsexploatering, hemska arbetsförhållanden och på vissa håll barnarbete. Men gör det faktum att det finns textilfabriker som utnyttjar barnarbete att vi förbjuder kläder? Eller bärplockarnas hårda arbetsförhållanden att vi förbjuder sylt? Nej, det får oss istället att kämpa för förbättrade arbetsförhållanden och få ett stopp på barnarbetet.

Så varför tänker vi inte likadant när vi diskuterar trafficking vs sexarbete? Jo, för att det handlar om sex och om kvinnor. Det här är rakt igenom en moralisering, helt och hållet baserat på vissa människors personliga åsikter om vad som är rätt och fel och vad som är ett önskvärt försörjningsmedel. Kvinnlig sexualitet är fortfarande enormt skam – och tabubelagt. Och tyvärr kommer de här åsikterna ofta från de som påstår sig föra vår talan, nämligen högt uppsatta feminister och politiker. Varför lyssna på hundra sexarbetare när Anna Lindenfors eller Beatrice Ask formulerar sig så mycket bättre? Vad de gör är att bygga upp en kuliss. En falsk bild av vad som skulle vara sexarbetarnas bästa, när vad som egentligen sker är att industrin mörkläggs och arbetarna tvingas under jorden. Vad politikerna än försöker med, vad de än hoppas på så kommer sexarbetet alltid att finnas där. Det är därför frågan om avkriminalisering är så oerhört viktig.

Så vad innebär egentligen att avkriminalisera? Är det inte samma sak som att legalisera? Nej. Låt mig försöka redogöra.

När sexköpet är illegalt betyder det att det finns speciella lagar som beskriver de aktiviteter som anses kriminella och därmed berättigade till polisingripande. Blir sexköpet legaliserat avskaffas tidigare lagar och ersätts med en ny lagstiftning där aktiviteterna som nu är tillåtna – legaliserade, beskrivs. En legalisering innebär att sexarbetet styrs rakt igenom av föreskrifter och där särvillkor råder för de delar av branschen som inkluderats i lagstiftningen. Oftast har legaliseringen inneburit en licensmodell. Ta till exempel Queensland, Australien. Där tillåts endast ”bordeller” med upp till fem rum och de får inte tillhandahålla eskortservice. Ägaren måste skaffa tillgång till en lokal och sedan ansöka om tillstånd vilket kan ta ett par år att få och under den tiden kan alltså verksamheten inte vara igång och därmed inte generera några inkomster. Ett annat exempel är Holland med dess ”tippelzones”. Oberoende sexsäljare tillåts enbart att arbeta på tu man hand och kan dessutom inte dela arbetsplats med en kollega utan att riskera åtal.

Avkriminalisering å andra sidan innebär att strafflagstiftningen gällande sexarbete som utförs av samtyckande vuxna människor avskaffas och att sexbranschen betraktas som en affärsverksamhet likt vilken annan som helst. Man tar alltså bort de lagar som reglerar sexindustrin ur brottsbalken och det som tidigare varit brottsligt blir alltså inte längre straffbart. Det behövs inga nya specifika lagar för att reglera branschen utan man använder alla lagar som redan existerar. Till exempel beskattning, stadsbyggnadsplanering och bygglagar, anställningsskydd och handelsvillkor. Det påverkar alltså inte traffickinglagstiftningen eller lagar som förbjuder övergrepp, våld eller utnyttjande.

De som menar på att kriminaliseringen finns där för oss sexarbetares bästa lyssnar uppenbarligen inte på vad vi har att säga. Den nuvarande lagstiftningen tillåter våra hyresvärdar att vräka oss eftersom det är koppleri att hyra arbetsplats till oss. Likaså förlorar vi vår bostadsrätt om vi säljer sex i den. För att inte tala om hur svårt det är för oss att göra en bakgrundskoll på våra kunder då de gör allt i sin makt för att skydda sin identitet. Vi får därmed inte tillräckligt med information för att känna oss trygga. Vi får inte betala skatt eller starta fackförbund. Vidare kan vi inte ta till åtgärder för att öka vår säkerhet, som att bli körda till jobbet eller ha någon som vaktar utanför. Vi kan heller inte jobba tillsammans, detta då tredje part klassificeras som hallick. Skulle sexarbetet avkriminaliseras skulle det öka vår säkerhet enormt.

Så varför räknas vår fakta, våra upplevelser, våra åsikter fortfarande inte? Hur högt ska vi behöva skrika för att få våra röster hörda? Fjolårets debatt väckte hopp i mig. Jag trodde att frågan äntligen skulle få sin plats på tapeten. Märk min besvikelse när lågan släcktes innan den knappt hunnit börja lysa. Om inte ens en organisation som Amnesty International kan göra skillnad, vilken chans har vi andra?

xxx

Baby


11 svar på Om sexköp och morallagar

  1. sssblx@gmail.com'
    GladwellXXX 26 april, 2016 kl 14:04 #

    Hur intressant som helst, Baby Blodskam. Som någon form av prospektiv, feministiskt medveten torsk närmar jag mig frågan från andra sidan. Med en önskan om etiska sexköp, med en oro för att bidra till trafficking och all form av mer eller mindre ofrivilligt sexarbete. Jag har alltid hoppats att det fanns sådana som du (och Bonnie More, m fl) – att jag inte gått på ”myten om den lyckliga horan” och det gör mig lättad att ha funnit er röst på Venia.

    Apropå risker och etiska köp: hur sammanförs bäst medvetna köpare och frivilliga sexarbetare?

    • Baby Blodskam 26 april, 2016 kl 17:44 #

      Era röster behövs också höras! Jag förstår definitivt oron du känner. Då jag själv aldrig köpt sexuella tjänster av någon så vet jag inte riktigt hur man ska gå till väga. Jag kan heller inte ge några konkreta tips här då det skulle kunna tolkas som uppmuntran till brott. Allt jag kan säga är att gå på förnuft och avvakta så fort någonting verkar ”off”.

  2. wessmanfreja@gmail.com'
    Bosscake 27 mars, 2016 kl 17:37 #

    Intressant text och bra skrivet. Det är svårt att få en nyanserad bild av debatten om sexköp i Sverige, så tack för ditt inlägg.

    • Baby Blodskam 27 mars, 2016 kl 21:43 #

      Tack! Ja det är ett ämne som tyvärr sällan görs helt rättvisa i debatter.

  3. synpunkt@mail.com'
    Björn F 5 mars, 2016 kl 10:31 #

    Väldigt bra skrivet. Frågan har väl dessutom blivit lite speciell i Sverige, där stora delar av den feministiska rörelsen ingår i en ohelig allians med moralkonservativa krafter på högersidan. Kill me if I’m wrong.

    Men du är alltså själv sexarbetare, BB? Jag må ha missat det, men minns inte att jag läst om detta tidigare. Vore intressant om du kunde skriva ur den aspekten då och då.

    • Baby Blodskam 5 mars, 2016 kl 14:45 #

      Nej du har (tyvärr) helt rätt på den punkten. Flertalet feministiska organisationer exkluderar öppet sexarbetare och dess rättigheter.
      Ja det stämmer, det är bara ingenting jag skrivit om tidigare men jag skapade en ny kategori för det ändamålet så planen är att börja blogga mer på ämnet! Kul att intresse finns för att läsa!

  4. hexmiss@ymail.com'
    Hex 28 februari, 2016 kl 20:44 #

    Rose Alliance är ju riksorganisationen för sex- och erotikarbetare, brinner ens hjärta för rättvisa så är det väl bättre att jobba flera för samma tanke. Jobba tillsammans nämndes i artikel 🙂

  5. Bonnie More 26 februari, 2016 kl 02:19 #

    Åh! Så bra och viktig text! Vad gör vi nu? Vad är nästa steg? Din text väcker massa tankar och pepp. Tänker att jag vill organisera mig runt detta 😉 Kommer också skriva en text på ämnet snart, pratar gärna mer om det!

    • Baby Blodskam 26 februari, 2016 kl 05:52 #

      Åh vad roligt att höra! Ser så fram emot att läsa! Har du följt debatten på instagram? Kolla vårt konto!
      Ja vad blir nästa steg… slå påsarna ihop med rose alliance kanske 😉

  6. broback.sofia@gmail.com'
    Rickety 25 februari, 2016 kl 17:38 #

    Kunde inte sagt det bättre själv. Applåder!

Kommentera