Penetrerad reptilhjärna

Stod och hängde vid ett övergångsställe. Det blev aldrig grönt och jag var verkligen skitstressad. Kom bilar inte konstant men för ofta. Försökte gå ut. Gång på gång.
Små små impulser, jag behövde verkligen komma över vägen. Så banalt men livsviktigt.
Ännu mer livsviktigt att inte dö av en bil så fick ångra mig mitt i ett steg hela tiden och backa.
Så hörde jag en på sätt och vis välbekant dov, lugn, hotfull men sensuell stämma alldeles bakom mig:
– ”Men nu får du väl ändå skärpa till dig!”

Rös till ända från öronen ner till tårna ungefär. Vände mig vättskrämd och lite upphetsad om för att se vem som sa åt mig.

Ingen jag kände. Han pratade inte med mig.
Han stod och drog i ett koppel och kollade ner mot marken och pratade med sin hund…..

Älskar att bli uppläxad offentligt. Även om mannen inte ens fattade det då.

340


Ännu inga kommentarer.

Kommentera